WWW stundar, dags för hemgång =)
Jag har inte packat ännu, fast jag borde ha gjort de.
Jag börjar jobba klockan 6 imorgonbitti,
vilket innebär att jag borde gått och lagt mig. Det har jag heller inte gjort.
Den här veckan har varit helt ofattbart lång.
Tung och lång, mest lång för att den varit så tung antagligen.
Det känns som jag inte hinner med. Hinner med mig sjäv, alla andra och ja.. allt.
Jag har så mycket jag vill göra, så mycket jag vill vara. Men jag hinner inte.
Jag jobbar, äter och sover. Sen är tiden slut.
Och de få dagar jag faktiskt har en gnutta tid över så är alla andra upptagna.
Upptagna, buttra eller bara försvunna.
Och allt jag velat göra verkar totalt ouppnåeligt.
Så fruktansvärt långt utom räckhåll att det syns mest patetiskt att eftersträva.
Får jag någon förståelse?
Nej. Jag får en klapp på huvudet och en uppmaning att göra något åt saken.
FINE! Det kanske behövs en sån push i ryggen ibland,
men inte nu. Inte idag, inte när allt är såhär.
För bövulen! Fixa allt istället!
Jag passar liksom inte längre.
Jag passar inte in i min egen form. I mina egna kläder.
Jag vet inte hur jag ska bete mig,
hur jag ska agera och uttrycka mig för att vara mig själv.
Eller kanske snarare,
ett "mig själv" jag står ut med, ett "mig själv" som jag kan hantera.
Som andra kan bemöta. Jag kan inte hantera mig själv.
Känner mgi alltmest bara som ett korthus. Ett dåligt staplat korthus.
Jag ska iaf hem i helgen. Vad nu det innebär.
Peace Out
...
Ibland vaknar man till mitt i ett steg och inser att man inte längre vet vars man är påväg. Man har gått på autopilot så länge att man tappat bort sig själv. Man ser sig omkring och vet inte vars man är eller framförallt VEM man är.
Jag har alltid tyckt mig ha ganska god insikt om vem jag är, vad jag vill med mitt liv, vad jag har i mitt liv.
Just nu känner jag mig bara helt tappad. Jag har ingen aning om nånting.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att få ordning på mitt liv igen men nånting drastiskt måste ske.
Jag orkar inte längre.
Energin är slut.
..
när lektionen började tog han upp en glasburk och började fylla den med stenar,
sedan frågade han eleverna när han hade fyllt hela burken är burken full nu?
eleverna tyckte det och då tog läraren upp en låda med smågrus och fyllde tomrummen mellan stenarna med gruset, läraren frågade då igen är burken full nu? eleverna tyckte ju att den va de och då tog läraren upp en påse med sand och hällde i. eleverna började så fundera vad han höll på med och läraren svarade. jag visar hur era liv ska se ut.
stenarna det är dom viktigaste sakerna. det är er familj och flickvän/pojkvän dina barn och din hälsa. gruset är dom saker dom gör dig lycklig ditt jobb ditt hus din bil osv. sanden det är alla småsaker som finns.
om man plaserar sanden först. så ryms inte dom stora stenarna och gruset, så ska man tänka i livet också. att tänker man bara på alla små saker så får man itne plats med dom stora sakerna som är viktiga för dig.
ta hand om stenarna och gruset först dom saker som betyder för dig. gör dina prioriteringar resten är bara sand..
money, money, money
Antar att det var fler än jag som fick lön i fredags?
Är det fler än jag som inte ens har en tiondel kvar?
Jag förtår inte hur jag bär mig åt..
Jag har gjort av med nästan 14'000 på en helg.
Okej, okej.. för å vara lite mer sanningsenlig så gjorde jag av med ungefär 5000 under helgen
och sen har jag betalt räkningarna också. MEN ÄNDÅ!
Man kan fan inte vara nästan pank redan den 28e varje månad..
Det är fan katastrof.
Jag får sån ångest, jag har så mycke jag vil göra, och en del måsten kvar också faktiskt.
Som alla kostar pengar. Säg nått i den här världen som inte kostar pengar?
Jag har väl egentligen inte gjort så jätte många osunda inköp i helgen egentligen, det mest ligger i osmarta inköp från tidigare som ska betalas nu. Det mina hårt förvärvade pengar gått åt till nu är en reservdelsbil för att återuppliva liket som stått på min parkering i drygt en månad..
Jag och bröderna mina var iväg till Sundsvall och hämtade deta monster till bil mitt ute i skogen, helt översnöad och förstörd. Jag har aldrig, ALDRIG! sett en Calibra i detta skick förut.. huuuuuga..
tur att motorn va fräsch iaf.. det var ju faktiskt bara den vi behövde.
Nu är det bara till att fundera ut hur fasen jag ska styra upp resten av månaden..
WWW's coming up. Jag vill verkligen fara hem, men hur ska jag ha råd med det egenligen?
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Jag hatar det här, jag fattar inte att man kan vara så jävla blåst att man lever utöver sina begränsningar varenda, varenda månad. Jävla förbannade dumskaft.
guidelines
Nä nu..
Bjuder därför på några glada;
Bättre att slösa energi på sånt som är värt det. =)
Jaja, nu ska ja städa.
Peace Out.
In one of those moods.
Jag har aldrig trott att det var möjligt att jag skulle kunna hata något eller någon.
Jag har alltid velat intala mig själv att det inte finns nånting i mitt liv som jag skule vilja ha ogjort.
Jag har altid hävdat att man ska leva utan ånger.
Fast dilemmat tar ju inte slut där eller hur?
Om jag kunde vrida tillbaka tiden så finns det visst saker jag skulle vilja ha ogjort.
Saker inte varit inom min kontroll.
Händelser som bara framkallar hat.
Det finns människor i mitt liv som finns där, inte för att jag valt det själv utan för att dom blivit mig tildelade.
Genom andra människor, som jag älskar och håller av. På riktigt.
Och jag antar att det aldrig kommer bli så att man helt själv styr vilka människor man omges av,
Även om jag gärna velat ha möjligheten att styra det, Just this once
En dag i klarhet vet jag att dessa människor, denna människa alltid kommer finnas i min omgivning.
Vare sig jag vill det eller inte.
För det är inget jag själv rår på.
Fast på sätt och vis är det inte riktigt sant det heller.
Jag kan välja att utesluta dessa människor, utesluta dom ur mitt liv. Men till vilket pris?
Skulle jag välja att konfrontera de oförätter som gjorts skulle det bara innebära sorg.
Inte för mig kanske, men min sinnesro skulle utebli på grund av den sorg jag utsatt alla andra för.
Och jag kan helt ärligt säga att så självälskande och självcentrerad är jag inte, att jag sätter mig själv i första rummet. Oavsett vad.
Som sagt i dagar av klarhet vet jag allt detta.
Men sen kommer dagar som denna då jag bara vill skrika och slå.
Få hela världen att känna mig sorg och ta mitt parti.
Gömma mig i dess famn och låta mig försvinna ur allas dömmande blickfång.
Dagar då jag vill utesluta dig ur mitt liv, till vilket pris som helst.
Men dagen, klarhet eller ej, slutar alltid med att jag sväljer och ser åt ett annat håll.
Jag vill inte ta den fighten.
Även om jag hatar dig..
..så älskar jag dom andra för mycket för att smärta dem så.
...
Folk Har så mycket på sin agenda att jag inte riktigt hinns med fast jag tycker att jag borde rymmas.
Jag vill inte ställa till med en scen men helst av allt skulle jag bara vilja ställa mig mitt i rummet och skrika.
Istället låter jag det bero men kan fortfarande inte släppa den där gnagande känslan.
Är jag inte lika viktig för dig som jag var förut?
Jag gör antagligen bäst i att släppa det helt och gå vidare. Glömma det och göra det bästa av situationen, men tyvärr.
Istället sitter jag här i mörkret och känslan gnager.
Äter upp mig inifrån.
Jag vill vara viktig, om inte viktigast så viktig i alla fall.
Damnit!
2008 var året..
(Jag har funderat på det länge, Jag har kännt tvånget, jag har haft lusten, jag måste skriva en lista)
2008 var året:
- Jag bara hade ett enda jobb. (året innan hade jag sju olika totalt)
- Jag bara bytte lägenhet en enda gång.
- Jag såg den bästa spelningen Maiden gjort i Sverige, på ruggit länge iaf.
- Jag bytte min trogna (skruttiga) Audi mot min opålitliga (tokfräscha) Opel.
- Jag agerade stöttande flickvän när Kev. spelade på House Of Metal.
- Jag införskaffade min första Lap Top.
- Jag flög med 12 andra till Magaluf för en vecka av sol, bad och konstant fylla ;-)
- Jag toppade den veckan med en helg i Åsele (Marknan)
- Jag fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska bli.
- Jag å Kev. växte upp å ihop på riktigt.
- Jag fick största fisken på första båtturen efter vinter i Klippen.
- Jag hjälpte min lillebror flytta in tvärs över gräsmattan.
- Jag iakttog Kevin, min bror Anders och min brorsson trascha ett frigolitflygplan på kortast möjliga tid.
- Jag nötte Fable 2 tills ögonen blödde.
- Jag var på Casino för första gången. (Och hade mer pengar när jag kom hem än när jag for dit)
- Jag bar en överförfriskad Angelica till busskuren efter att vi sett Ross Mercer ta värdrekord på Ume Big Air.
- Jag upptäckte hur fruktansvärt bra jag klarar mig själv.
- Jag fick en puzzelmatta i födelsedagspresent (Ja jag är en nörd)
- Jag såg Holmsund från utsidan av en bil för första gången i mitt liv.
- Jag utbildade Kevin i den fina konsten vid namn "One Tree Hill"
- Jag ångrade att jag målat om badrummet.
- Jag blev stående med min opålitliga Opel i vart enda rödljus hitom Umedalen.
- Jag var hem på första dansgalan och hade en hjärtans go kväll med tjejerna.
- Jag lärde mig kliva upp fem på morgonen.
- Jag inte längre behövde köra min egen bil jämt. (kev. tog körkortet)
- Jag blev bjuden på min första kräftskiva.
- Jag köpte mitt första köksbord.
- Jag hade semester för första gången i hela mitt liv.
- Jag tatuerade in min fenixfågel på benet.
- Jag sjöng in sången till en barnlåt som Sara och Lars skrivit.
- Jag köpte min fösta julgran.
- Jag fastnade i Facebook-träsket
- Jag blev medlem i mitt första bilforum.
- Jag åt blodkorv för första gången.
- Jag målade sovrummet knallrött och bytte kakeldekor i köket.
- Jag skötte disken.
- Jag skrev Lottoraden som gav vårt bolag en vinst på drygt 7000:- på Svenska Spel.
- Jag och Angelica konstaterade att vi aldrig mer skule besöka Corona.
- Jag läste om Kevin och grabbarna i Caliber 69 i VK.
- Jag och Angelica blev grannar igen, precis som på den gamla goda tiden.
- Jag blev Swedbankkund
- Jag såg Avenged Sevenfold.
Glömt nått?
2008:
- Var året som tog slut för en månad sen och nu ska jag sova.
Until next time.
Peace Out.
No one says ut like Chad Michael Murray
-- Ayn Rand, "Atlas Shrugged"
To good to be true.
Helt klart bästa låten just nu, i fel genre.
bloggnörd
Jag vaaar så duktig... Och jag äääär så allvarlig. HAha.
Men faktiskt, skämt å sido. Tandläkarna här i stan är inte att leka med. Sara med sin tandläkarskräck kunde inte riktigt behärska sig en gång när damen gick lite väl hårt fram utan tårarna började rinna så sakteliga. For real!
Nu orkar jag inge mer. Mina ben har domnat av att ha varit positionerade dubbelvikta på vardagsrumsgolvet medan jag haft laptopen på bordet. Har ingen riktig koll på hur länge jag suttit här och nördat men nu börjar benen som sagt att klaga iaf. Ska leta reda på tvdosan och byta bort den här nedrans hockeyn som Kevin lämnat på innan han drog till grannen för pingisturnering i källarn och sen ska jag banne mig halka mig ner för backen å köpa lite "karra"
Peace Out.
Så har...
Jag sitter här med öroninflamation och sörplar i mig nudlar för fulla muggar.
Arbetsveckan har väl iåförsig inte varit helt som vanligt även om det var den första vanliga veckan efter all juldravvel..
Jag var sjuk tisdag, onsdag.. egentligen månda också men jag hade inte hjärta att sjukanmäla mig..
Dessutom blir ju dessa omtalade sjukanmälningar inte så väl mottagna av dom högsta hönsen, som sagt. Men MEn. Det om detta.
Om man bortser från min vansinniga förkylning, febern och öroninflamationen så har veckan varit riktigt angenäm.
Börjar få ta lite plats på avdelningen också =) Lite mera ansvar och så.
Känns riktigt jädra bra.
Nu är det iaf helg. Helgen ska tillbringas med endast själavärmande saker,
inget jobbigt stök å bök. Ingen tvättid, ingen städning.. INGENTING.
soffläge med film.. det är vad jag röstar för. Efter att jag varit på apoteket och hämtat ut min medicin..
Nu är maten uppäten och munnen urtuggad så nu ska jag ringa mamma.
Peace Out,
*asg*
Skitsamma om man ser bra ut på bild.
Det här är ändå den bästa feelingen ever. Jag håller på att skratta ihjäl mig
Älsklingen min =)
Världens finaste kille, höhö =)
Helt klockren bild förövrigt.
Han är helt enkelt bäst =)
Här kommer några till.
Det går helt enkelt inte att förklara...
Han är bäst. Klart slut.
(Att han i skrivande stund håller mig vaken med sina snarkningar, det kan jag ha överseende med.)
Peace Out.
Klappat och klart.
Jag har sovit en hel del idag. Det ska erkännas. Jag kom hem från jobbet klockan elva. Sjukanmäld. Feber.
Men då jag inte sovit så har jag faktiskt plockat lite här i lägenheten. Kevin kommer ju hem ikväll och det kan vara nog så skönt för honom å inte komma hem till ett bombnedslag.. Näe vet du va, jag fryser... Ja ska krypa ner under filten igen.
Catch'a on the flipside!
Peace Out.
Ursäkta röran, vi bygger om
Lämnar er med en blogg som inte går att läsa ej heller förstå hur fan det är tänkt bli bra egentligen. JAJA.
Peace Out.
