.

Åh Gud vilken mes man kan vara ibland då. Ikväll har dom visat "En Prinsessas dagbok 2" på kanal 5 och jag har suttit och hoppat tjoat och tjimat i soffan alldeles själv. Evigt hållande tummarna för att det ska gå bra för henne. Vilket man redan vet även om man inte sett filmen en gång. Annars hade det ju inte varit en äkta tjejfilm.
Såg dessutom på reklamen att det tydligen skule vara "Love Week" på femman i veckan, bara massa kärleksdravvel hela veckan lång. Kanske för att världen till synes verkar ha gett upp på allt vad kärlek heter som tvgubbarna känner sig skyldiga att rycka in.

Jag blir så ledsen när jag ser att andra med brustna hjärtan plågas, som tappar livsgnistan. Man analyserar och plockar och pusslar men trots det kan man inte komma till någon vettig slutsats. Det som en gång sett så självklart och okomplicerat ut har helt plötsligt förvandlats till ett oändligt pussel utan kantbitar. Man vill så gärna göra någonting för att underlätta deras tappra försök att slutlägga pusslet men tyvärr verkar det allt som oftast vara den andra parten som håller de resterande bitarna och ovilligt lämnar dem ifrån sig.
Vissa hjärtebrustna ignorerar och kämpar för att vara starka, ända tills den stund dom blir själva med sig själv och sorgen övertar dem. Andra bär sin sorg utanpå kläderna och utan att i så många ord förklara, får folk att förstå att livet inte har någon mening längre utan bara erbjuder ilska och bitterhet.
Oavsett om vi får livet att framstå som att det fortgår ändå eller om hela världen stannat upp och frysits till is så finns sorgen ändå kvar. Som en enorm baktierie som hotar att förgöra allt. Lycklig nog finns det antibiotika mot det mesta idag. Trots att det inte finns någon mot just Hjärtesorg så vet vi alla att ni komemr att läka, förr eller senare.
 Alla har vi våra egna sätt att hantera uppbrott och framförallt sorgen och förlusten av en annan. Ingen kan väl egentligen säga vad som är rätt eller fel men man vill ju så gärna rycka in, och göra deras värld hel igen.  Ge dom tillbaka kärleken till världen, få dom att uppskatta sitt liv. Få dom att se solen som skiner på oss.
Om jag hade kunnat hade jag klistrat fast solen i taket på ditt sovrum, så du aldrig skulle kunna tvivla på det faktum att solen alltid lyser på dig. Och både du och jag vet att inte att ingen kan definitivt säga vad morgondagen har att erbjuda.ad som händer imorgon.
Inte ens DU.


Shit, Sara.. skärp dig.
Peace Out.

Så var man tillbaka i betongen efter en hewlg till fjälls. Tiden går fort när man har roligt och det känns som att det var aldeles nyss vi for. Nu blir Kevin borta till skogs i en vecka, kommer öfrhoppningsvis tillbaka med en hel del kött.
En konstig tanke slog mig när jag klev in genom dörren. Jag var så sugen på att berätta för någon att nu var jag hemma. Men vem då?
Jag ville berätta om den roliga frabrorn på bussen och om att vi var nästan en halvtimme sena. Hur tung väskan var att bära till Vasaplan och hur bra lillan skött sig och om gubben som blev rädd för henne.

Jaja, jag är hemma iaf. Sitter och tittar på Kalla Fakta om dom stackars barnen som blev ihjälslagna i Arboga. Jag behöver inte ha folk runt omkring mig hela tiden. Ganska skönt att vara själv ibland för att fundera och reflektera.
Jag har ju dessutom ett projekt!
Jag ska måla om i badrummet medans Kevin är borta, och om vädret håller ska jag även byta handtaget på bilen.
Plus att jag jobbar hela långa veckan =)
Mig går det ingen nöd på.

Peace Out.

Halv sju imorse ringde min väckarklocka, självklart regnar det ute. Kunde inte förvänta mig annat. Hävde mig själv ur sängen och stuvade in katten i transportburen för att via buss forsla henne till veterinären för sterelisering (om det nu är så det kallas på små flickor) jag hade gärna tagit bilen, helst av allt hade jag legat kvar i sängen, men nu är det ju så att min bil fortfarande är trasig (återkommer till det senare) och jag har kämpat som ett djur för att fixa den här veterinärstiden så det var inte direkt läge att skolka direkt.

Jag lämnade av henne där och 10 över åtta satt jag på bussen på väg hem igen. Ska hämta lilla kärleken klockan ett. (per buss antagligen.. suck.) nu sitter jag här och bränner cd-skivor med en massa The Sims 2 expansions. Intalar mig själv att dom tar mindre plats på skiva än på vår dator och därmed borde datorn funka bättre, jaja.. hoppas går ju alltid.

jag börjar inte jobba förrän klockan 15.00 och innan dess äre väl ganska lugnt, förutom att jag ska försöka få tag i Calle och ha honom att skjutsa mig bort på Ålidhem och hämta en köpmannadisk, (eftersom min bil som sagt är TRASIG!)
Det är exakt sånna här saker man ska ha bil till. För mig tar det 10 minuter att gå till jobbet så av den anledningen behöver jag itne direkt någon bil, däremot om man ska till veterinären på andra sidan stan eller ska hämta en bänkjävel, kan det ju vara bra.. bänken ryms ju inte direkt i bakfickan på mig. ÅH lilla Henke, hoppas du mår gått över att du lurar och bedrar folk. Din attans odugling!! (nejdå, ja ä int bitter)

Nu ska jag Sims-nörda
Catch'a on the flipside!
Peace Out.

Your Not Alone

I see you there a silhouette in the moonlight.
Looks like you've given up on love.
You used to be the face in the spotlight,
Now lonliness fits you like a glove.
You walk around in your cloak of darkness,
Too blind to see the light.
Your wings are broken, now your spirit can't take flight.

But you're not alone, you're not alone
While your heart is still young and free.
You're not alone. Pick up the phone
And talk to me, baby you will see
You're not alone.

Pools of sorrow, tears of joy.
There's a broken up girl for every broken down boy.
But you don't wanna hear it, you got the rhythm of the blues.
You wanna be a sad story on the late night news.
I don't mean to burst your bubble,
But the world's got troubles worse than you
And everybody else out here gets lonely too.

But you're not alone, you're not alone
While your heart is still young and free.
You're not alone. Pick up the phone
And talk to me, baby you will see
Although your heart is in pieces;
You can't find a reason to try.
You're not alone while I'm still standing by.

"Jag är inte en lerklump i någon annans hand, jag är en lerklump i min egen hand som jag formar själv. Även om andra trycker på min hand och lämnar avtryck i leran så är det ändå jag som väljer att lämna dem där eller ta bort dem, jag är jag för att jag vill vara så, inte för att någon annan gjort mig till JAG."

Http://danid.blogg.se

Sitter här själv vid datorn i halvmörkret. Kevin ligger och snarkar i sängen efter att ha somnat (som vanligt) med jag och min bror såg Iron Man, en film jag förövrigt inte trodde att jag skulle tycka om efter att ha hört Lars beskrivning om den efter att han och damen hans sett den (på bio, om jag inte minns helt fel) Han refererade nämligen till filmen i ungefär den här frasen "Ja, det är klart, om man är intresserad av en snubbe som visar hur sjukt bra han är på teknik och spexar med det hela filmen så, visst" Jag borde dock lärt mig vid det här laget att inte lyssna på honom, han är så himla kritisk vad det gäller film. Av samma anledning har jag länge tvekat över huruvida jag verkligen vill ha en LG Secret, den är ju så himla fin och bäst av allt; Inte likadan som Kevins men Lars fick in mig på det spåret att det inte var nå vidare bra telefoner så sen dess har det lutat mot en Samsung Soul, samma som Kevins (!) Nu har jag nog bestämt mig, alla andra till trots. Det blir absolut, kanske, möjligtvis en LG Secret (ÅH, herregud bestäm åt mig!)
Hur som helst så var Iron Man riktigt bra =)
Nu är den dock slut och lillebror har vandrat över gräsmattan hem till sig för att sova lite, imorgon väntar förhoppningsvis ett möte på Adecco för honom och min älskade sambo. Ett jobb är alltid ett jobb och lilebror är duktig på att jobba.
Ja, just ja! Jag har glömt att berätta att han flyttat hit nu. Daniel kom med heeela sitt bohag och sin inneboende i söndags och intog lägenheten längst upp på Gnejs 17. Inte alls illa. Allt som inte är tristess är bra, allt som inte är bakåtsträvande är bra, allt som.. ja ni fattar.
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte varit över till Angelica idag (eller jo det har jag ju) men nu ikväll alltså, på hennes stora bemärkelsedag. Hon har ju fyllt 22!! Men faktum är att jag var så utslut när jag kom hem från jobbet och jag kände mig så hemskt ofräsch att jag inte riktigt kände mig i nå skick att umgås med folk, annat än Kevin som levt med mig så länge att han känner mig utan och innan, och lillebror som jag bott med aningens längre faktiskt. Jag lovar babe! imorgon kommer jag över, och då har jag förhoppningsvis present med mig om allt går vägen =)
Nej allvarligt, snacka skit kan jag göra nån annan gång. Jag ska nog ställa ett alarm och gå å lägga mig nu för även om jag inte börjar jobba förrän halv två imorgon måste nån se til att pojkarna tar sig upp i ottan i morgon för att ringa Adecco angående ovannämnd tidsbokning.

Peace Out.

Sitter här nyss hemkommen från Lotta, iförd skinjacka för at skydda mig från kylan som min sambo släppt in via balkongdörren i ett försök att smöra för katta genom att låta henne strosa runt bäst hon vill. Klamrar mig fast vid den sista snutten sommar genom att mumsa på en piggelin. Okej, det ska erkännas, jag är för lat för att laga någon riktig mat fast jag är hungrig då all mat vi äger är allt för djupfryst och nyttig för min stundande sinnesstämning.
Har en lång ledig helg framför mig innan nästa arbetsvecka drar igång, då jag för övrigt går tillbaka på mitt ordinarie schema, det vill säga, timme ut timme in av endast jobb i kassalinjen. Gud vad jag kommer sakna att vara packpojke.
Jaja, fler än en person har förklarat för mig att det ser inte bra ut om man byter jobb alldeles för ofta och jag tror att det faktum att jag hade sju andra jobb bara förra året, att jag har en fast tjänst nu och att det inte finns nått annat som riktigt tilltalar mig eller som jag kvalificerar mig för innebär att jag nog bli kvar i min älskade kassalinje ett tag till. Om inte någon känner sig manad till att bara ge mig en utbildning av någon sort så klart. Jag tar emot det mesta.
I sovrummet väntar "The Talented Mr. Ripley" som ikväll visas på fyran och en god natts sömn. Behöver mycket väl all sömn jag kan komma över efter en lång arbetsvecka och för att samla krafter inför morgondagens aktiviteter. Jag har min feghet till trots valt att trotsa spökena på min axlar och ska imorgon bege mig på kräftskiva/avskedsfest hos en arbetskompis för att socialisera. Jag ska lära känna folk och umgås lite. Jag är dock tveksam till huruvida jag kommer våga skämma ut mig med sådana saker som allsång och diverse lekar jag hört ryktas om men vi får väl se, i värsta fall har ju Angelica nästan halvlovat att komma och hämta mig om jag vantrivs allt för mycket. Men imorron ska jag briljera, ta folk med häpnad. Lätt att säga nu när jag sitter här hemma i min egen trygga sfär, tack och lov följer jag ju med några jag könner iaf. Hoppas bara inte att dom dumpar mig likt rutten frukt så fort vi kommit inom dörren.
Det sägs ju att gud gav oss "den fria viljan" Jaja, hur det nu än var så tycker jag att det var väldigt oslugt. Många gånger känner jag att jag borde få styra alla andra. Inte till något allsmäktigt utan bara sånna där små, värdsliga saker. Som att vara ärlig, bry sig om, visa uppskattning etc. Sämre dagar skulle jag helst vilja vara enväldig härskare, att alla tillhörde mig och att det vara bara vad jag ville som spelade någon roll. Storhetsvansinne AB, Men känner inte alla så ibland?
Synd bara att ingen männsika fullt ut har rätten att bestämma över någon annan, visst våra fölrädrar ger oss utegångsförbud om vi inte följer deras regler och visst, våra chefer ger oss sparken om vi inte följer order men fortfarande, när det kommer til kritan så är det jag själv som har patent på den här varelsen i skinnjacka.
Nu tappade jag tråden..

Peace Out.

Jag ska prova en annan taktik, då jag nyligen läst världens bästa blogg.
Here it goes:

Det är alldeles tyst här nu, dagen har lidit mot sitt slut och alla sover, alla utom jag och katten. Det märks tydligt att sommaren lider mot sitt slut, metrologer och besserwissrar får hävda att värmen kommer tillbaka men jag har i alla fall förberett mig på hösten, jag har ingenting emot höst. Löven i alla vackra färger och sedan när frosten kommer. Hösten är ett väldigt tacksamt element som bryter av mot alla krav och måsten som följer sommaren till. Att påbylsad stå ute och prata strunt och det bildas små rökmoln av kylan när man andas, det gör mig ingenting.
Kevin sover, och jag förundras över hur jag har förändrats. För inte allt för länge sedan kunde jag inte gå och lägga mig utan att han också gjorde det, gick och la mig så fort han gjorde det. Allt för att inte vara själv.  Jag tror och intalar mig själv att det är för att jag är tryggare i mig själv som jag blivit mera självständig, inte för att jag bryr mig mindre. För jag bryr  mig väldigt mycket om honom. Jag tror bara att för en gång skull så har det äntligen sjunkit in att jag inte alltid behöver ha någon annan hos mig för att kunna existera, är det inte så dom säger. "Du kan inte älska någon annan förränn du älskar dig själv" Jag vet inte om jag skulle säga att jag älskar mig själv, låter lite mycket tycker jag. Men jag har lärt mig se mitt eget värde iaf. Det är en god bit på väg.
Men som vilken annan AA som helst så får jag mina återfall, fruktansvärda själsliga krämpor då jag bara tycker synd om mig själv, tror att alla avskyr min blotta åsyn. Dom kommer dock mer och mer sällan, och innefattar nästan aldrig min Kevin längre. Men självförtroendet sviktar lika fullt och jag känner mig bara jobbig, klumpig och ivägen. Då tackar man sina nära och kära som gör en smidig, rolig och intressant igen. Så man känner sig som en fågel.
För det värsta som finns är när man är så insluten i sig själv att man gör strutsar av dun och ställer till en scen man sen får ångra för att man med sin framfart sårat någon helt utan att det var ens avsikt, självömkan leder aldrig någon vart. För utan att skryta kan du vara stolt över dig själv, hylla dina bedrifter och stå för det du åstadkommer. Världen behöver veta att du kan, och du åstadkommer så mycket mer om du tror på dig själv.
Jag har en tendens att allt som oftast inte trivas riktigt i mitt eget skinn, känna mig annorlunda och att jag inte passar in. Skulle jag vara med i en teckand serie skule jag ha ett litet spöke på vardera axel som hela tiden talade om för mig vad jag skulle tycka, tänka och känna men man får försöka slå ifrån sig sånt, man får helt enkelt försöka ta det med en klackspark. Om du skulle vara som alla andra skulle ingen ändå lägga märka till dig. Det är du själv som gör din utstrålning, inte att du efterapar någon annan.
Jag har en vän som är allt annat än som alla andra och visst, han går inte ihop med alla men merparten har märkt honom och tycker att han är bra, just för att han är sig själv. Precis som hösten med sina brinnande färgen och vinter som döljer allt fult och gömmer det till ljusare stunder. Han delar med mig min kärlek för regnet. Precis som hösten är regnet så kravlöst. I regnet ska man bara vara. Regnet renar och förebygger för kommande torka, för att alla ska få vara precis så grönt och vackert som regnet tillsammans med solen gör det.
Nu, innan natten blir till dag så ska jag gå och hålla om min bäste vän och krama honom tills solen går upp, för solen gör alltid det. Imorgon väntar en ny arbetsdag med nya utmaningar och nya mål att uppnå men det är precis så det ska vara. Varje dag ska vara en utmaning, även om alla utmaningar inte mottas med öppna armar och ett glädjetjut. Om det bara är utförsbacke hela tiden, hur ska du  då kunna uppskatta dem?

Peace Out
Catch'a on the flipside

Another turning point, a fork stuck in the road
Time grabs you by the wrist, directs you where to go
So make the best of this test, and don't ask why
It's not a question, but a lesson learned in time

It's something unpredictable, but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.

So take the photographs, and still frames in your mind
Hang it on a shelf in good health and good time
Tattoos of memories and dead skin on trial
For what it's worth it was worth all the while

It's something unpredictable, but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.

It's something unpredictable, but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.

It's something unpredictable, but in the end it's right.
I hope you had the time of your life.

Det finns ju sånna där solklara bra-att-ha-prylar
Tillexempel dom där fruktansvärt fula mjukisbyxorna du aldrig använder offentligt,
men som passar utmärkt att tex. måla i.
Eller informationsbroschyrer/reklam från diverse: perfekt toalettkruiosa..
men annars skulle du bara kastat de långt åt f*n
Alla gratisprylar man får från Yves, perfekta presenter.. billigt å bra

Jag skulle vilja ha en bra-att-ha-kompis
Som man bara kan plocka fram ur en låda när man inte har annat för sig eller när alla andra är upptagna.
Det funkar ju för andra så varför inte för mig?

Grodloppet har startat:
Vilken färg på grodan skulle du ge mig?
Röd: Snygg
Grön: Vill ha dig
Gul: Bästa vän
Rosa: Snäll
Orange: Söt
Blå: Alltid du & Jag
Lila: Bäst å Kåt
Brun: Dra åt helvete
Svart: Ful å Dum






är bara roliga att få/skicka om man har nån att skicka dem till.

Ganska lurad, så rädd att bli själv att man låter sig luras. You aren't special, not a bit. Jag vet vem som är det. FUCK YOU, jag vill också ha. Godis skulle inte vara dumt, Jag vill vara viktig, inte besserwisser utan värdefull. Varför finns det bara heta linjen å inte typ schyssta linjen? för att om det fanns en sån linje skulle alla ensamma töntar göra av med alldeles för mycket pengar ihopp om att få vänner. Frysen är tom.. utan götta iaf.. bara massa älgkött å röding., inte gott alls när suget sätter in. Ge upp bara! Jag blir sådär tjurigt 3-åringstvärtemot när jag hamnar på andra plats, jag hatar att förlora. Kasta dart är inge roligt om man inte har en chans. Du säger att du känner så mycket och är så bra, du fattar noll.
Godiset är slut.. ja undrar om ja hinner på Maxi.

Peace Out.

Min lillasyster Malin är på besök, mycket angenämt =)
Tur att det finns nån som är villig att dra mig ur denna tristess.

Hon anlände igår och vi påbörjade dagen med att tappert försöka knuffa igång min bil, då jag har lite mera kroppshydda än denna lilla speta kom vi snabbt fram till att jag skulle knuffa bilen med henne i och hon skulle styra, men dra mig baklänges va bilen fick fart när vi kom ut på vägen!
Där kommer jag springandes på sidan om bilen och hon sitter i bilen och undrar över vad hon ska göra:
-MALIN!! STANNA! TRYCK PÅ BROMSEN!!
Tur att jag gett henne en snabbkurs i vilken pedal som var vilken, ca två sekunder innan.
Vi bytte plats och bilen rullade nu frivilligt ner för backen varpå den kickade igång som vad som helst =).
Men tro för e inte att den gick att köra hem när vi gjort vårat ärende på motorcentrum. 
Oooo Nej.
För självklart är det så att när batteriet nu var laddat så DET fungerade igen. Då slutade startspärren fungera.
Vår lilla roadtrip avslutades sittandes på bussen med riktning mot Carlshem, bilen blev senare bogserad till samma adress.

Dagens dag har varit lite lugnare. kroppen värker dock efter allt knuffande och puttande som gårdagen bjöd på. Lillasyster begav sig ner på stan för att träffa en pojke på bio och vi skulle se film med våra ärade grannar som somnade och allt blev pannkaka. Bajs.

Jaja, lillsyrran kommer väl snart hem igen å då blir liv i kåken. Tur att nån orkar.

Efter poker, hunduppfostring, öl, vin å sprit.. har vi kommit till denna slutsats:

Självkänsla handlar om det vi är medan självförtroende handlar om prestationer och kompetenser. Självkänsla och självförtroende är olika separata delar av vår psykologi. Med god självkänsla blir vi mer inifrånstyrda (egna behov, värderingar och övertygelser), medan självförtroende som påverkas av kritik och beröm riskerar att göra oss mer utifrånstyrda."

Blev tvungna (vi att det stavas så,har slagit upp det i ordlistan, kvällens upptäckt!) att använda oss av  vår vän wikipedia
HAHAHA

Delaktiga under kvällens gång har varit, Jag å Angelica.. Sara, Lars, Anders, Kevin å David. Davids dam kunde ju dock inte delta då vi har en hårig en kattjävel hos oss..

Peace OUT.