Love Week
Åh Gud vilken mes man kan vara ibland då. Ikväll har dom visat "En Prinsessas dagbok 2" på kanal 5 och jag har suttit och hoppat tjoat och tjimat i soffan alldeles själv. Evigt hållande tummarna för att det ska gå bra för henne. Vilket man redan vet även om man inte sett filmen en gång. Annars hade det ju inte varit en äkta tjejfilm.
Såg dessutom på reklamen att det tydligen skule vara "Love Week" på femman i veckan, bara massa kärleksdravvel hela veckan lång. Kanske för att världen till synes verkar ha gett upp på allt vad kärlek heter som tvgubbarna känner sig skyldiga att rycka in.
Jag blir så ledsen när jag ser att andra med brustna hjärtan plågas, som tappar livsgnistan. Man analyserar och plockar och pusslar men trots det kan man inte komma till någon vettig slutsats. Det som en gång sett så självklart och okomplicerat ut har helt plötsligt förvandlats till ett oändligt pussel utan kantbitar. Man vill så gärna göra någonting för att underlätta deras tappra försök att slutlägga pusslet men tyvärr verkar det allt som oftast vara den andra parten som håller de resterande bitarna och ovilligt lämnar dem ifrån sig.
Vissa hjärtebrustna ignorerar och kämpar för att vara starka, ända tills den stund dom blir själva med sig själv och sorgen övertar dem. Andra bär sin sorg utanpå kläderna och utan att i så många ord förklara, får folk att förstå att livet inte har någon mening längre utan bara erbjuder ilska och bitterhet.
Oavsett om vi får livet att framstå som att det fortgår ändå eller om hela världen stannat upp och frysits till is så finns sorgen ändå kvar. Som en enorm baktierie som hotar att förgöra allt. Lycklig nog finns det antibiotika mot det mesta idag. Trots att det inte finns någon mot just Hjärtesorg så vet vi alla att ni komemr att läka, förr eller senare.
Alla har vi våra egna sätt att hantera uppbrott och framförallt sorgen och förlusten av en annan. Ingen kan väl egentligen säga vad som är rätt eller fel men man vill ju så gärna rycka in, och göra deras värld hel igen. Ge dom tillbaka kärleken till världen, få dom att uppskatta sitt liv. Få dom att se solen som skiner på oss.
Om jag hade kunnat hade jag klistrat fast solen i taket på ditt sovrum, så du aldrig skulle kunna tvivla på det faktum att solen alltid lyser på dig. Och både du och jag vet att inte att ingen kan definitivt säga vad morgondagen har att erbjuda.ad som händer imorgon.
Inte ens DU.
Shit, Sara.. skärp dig.
Peace Out.
Såg dessutom på reklamen att det tydligen skule vara "Love Week" på femman i veckan, bara massa kärleksdravvel hela veckan lång. Kanske för att världen till synes verkar ha gett upp på allt vad kärlek heter som tvgubbarna känner sig skyldiga att rycka in.
Jag blir så ledsen när jag ser att andra med brustna hjärtan plågas, som tappar livsgnistan. Man analyserar och plockar och pusslar men trots det kan man inte komma till någon vettig slutsats. Det som en gång sett så självklart och okomplicerat ut har helt plötsligt förvandlats till ett oändligt pussel utan kantbitar. Man vill så gärna göra någonting för att underlätta deras tappra försök att slutlägga pusslet men tyvärr verkar det allt som oftast vara den andra parten som håller de resterande bitarna och ovilligt lämnar dem ifrån sig.
Vissa hjärtebrustna ignorerar och kämpar för att vara starka, ända tills den stund dom blir själva med sig själv och sorgen övertar dem. Andra bär sin sorg utanpå kläderna och utan att i så många ord förklara, får folk att förstå att livet inte har någon mening längre utan bara erbjuder ilska och bitterhet.
Oavsett om vi får livet att framstå som att det fortgår ändå eller om hela världen stannat upp och frysits till is så finns sorgen ändå kvar. Som en enorm baktierie som hotar att förgöra allt. Lycklig nog finns det antibiotika mot det mesta idag. Trots att det inte finns någon mot just Hjärtesorg så vet vi alla att ni komemr att läka, förr eller senare.
Alla har vi våra egna sätt att hantera uppbrott och framförallt sorgen och förlusten av en annan. Ingen kan väl egentligen säga vad som är rätt eller fel men man vill ju så gärna rycka in, och göra deras värld hel igen. Ge dom tillbaka kärleken till världen, få dom att uppskatta sitt liv. Få dom att se solen som skiner på oss.
Om jag hade kunnat hade jag klistrat fast solen i taket på ditt sovrum, så du aldrig skulle kunna tvivla på det faktum att solen alltid lyser på dig. Och både du och jag vet att inte att ingen kan definitivt säga vad morgondagen har att erbjuda.ad som händer imorgon.
Inte ens DU.
Shit, Sara.. skärp dig.
Peace Out.
Kommentarer
Trackback
