Ulrik!
Solen lyser med sin frånvaro
Och vissa plågas av mörkret värre än andra.
Jag önskar solen kunde skina på er alla, dygnet runt året runt.
Att ni skulle få bada i ljus lycka och värme. Jag tycker inte det är att be om för mycket, inte alls.
Livet ska inte behöva vara en konstant uppförsbacke.
Okej. Man missar en tvätttid, eller tappar posten i snöslasket.
Bränner köttfärsslimpan. Missar bussen eller biljetterna till senaste bion är slutsålda...
Men kan vi inte stanna där?
Bad things are suppose to happen to bad people.
Jag ber inte om en miljonvinst på Lotto, att ni blir befodrade till bästa tjänsten på erat jobb, att ni får absolut högsta möjliga betyg på allt, en herrgård eller en flåsig bil..
Men lite medvind kan väl adlrig vara för mycket begärt?
Det förtjänar ni. För alla gånger ni funnits där för mig.
Jag vill kunna torka era tårar, övertyga er om att inga problem är värda era tårar
Skaka er tills ilskan försvinner, krama er tills tårarna är slut,
uppmuntra er att möta världen head on.
men jag vet inte vad jag ska säga.
Åh hjärtat. Som jag lider med dig.
Vet inte riktigt vad jag ska göra, om det ens finns någonting jag kan göra.
Jag har ingen aning om vad du går igenom men det smärtar mig att se dig så trasig.
Att världen kan vara så grym med någon så stark och välmenande är utöver mitt förstånd..
Finns inga ord som egentligen passar, allt låter bara klyschigt å konstigt.
Jag vet att livet känns meningslöst och att lyckan tycks vara utom räckhåll men jag vet att du är stark nog att klarar dig igenom det här, att du kommer ta dig upp på benen igen. Starkare än någonsin! och jag vet att du har fantastiska människor runt omkring dig, mig själv inräknad som hjälper dig upp om du snubblar på vägen dit och som att har tålamod att vänta den tid det tar för dig att vilja vara med oss i solen igen.
Jag kan inte trolla bort smärtan, vissla fram solskenet på din himmel eller något magiskt ens i närheten, men jag finns här om du behöver mig och jag tänker på dig (och din familj) vareviga, vareviga dag.
Er olycka smärtar oss alla, varje dag.
Men en dag kommer en ljusare morgondag.
Då du tillåter solen skina på dig, och värma bort alla elaka skuggor.
Jag älskar dig stumpan.
Jag önskar solen kunde skina på er alla, dygnet runt året runt.
Att ni skulle få bada i ljus lycka och värme. Jag tycker inte det är att be om för mycket, inte alls.
Livet ska inte behöva vara en konstant uppförsbacke.
Okej. Man missar en tvätttid, eller tappar posten i snöslasket.
Bränner köttfärsslimpan. Missar bussen eller biljetterna till senaste bion är slutsålda...
Men kan vi inte stanna där?
Bad things are suppose to happen to bad people.
Jag ber inte om en miljonvinst på Lotto, att ni blir befodrade till bästa tjänsten på erat jobb, att ni får absolut högsta möjliga betyg på allt, en herrgård eller en flåsig bil..
Men lite medvind kan väl adlrig vara för mycket begärt?
Det förtjänar ni. För alla gånger ni funnits där för mig.
Jag vill kunna torka era tårar, övertyga er om att inga problem är värda era tårar
Skaka er tills ilskan försvinner, krama er tills tårarna är slut,
uppmuntra er att möta världen head on.
men jag vet inte vad jag ska säga.
Åh hjärtat. Som jag lider med dig.
Vet inte riktigt vad jag ska göra, om det ens finns någonting jag kan göra.
Jag har ingen aning om vad du går igenom men det smärtar mig att se dig så trasig.
Att världen kan vara så grym med någon så stark och välmenande är utöver mitt förstånd..
Finns inga ord som egentligen passar, allt låter bara klyschigt å konstigt.
Jag vet att livet känns meningslöst och att lyckan tycks vara utom räckhåll men jag vet att du är stark nog att klarar dig igenom det här, att du kommer ta dig upp på benen igen. Starkare än någonsin! och jag vet att du har fantastiska människor runt omkring dig, mig själv inräknad som hjälper dig upp om du snubblar på vägen dit och som att har tålamod att vänta den tid det tar för dig att vilja vara med oss i solen igen.
Jag kan inte trolla bort smärtan, vissla fram solskenet på din himmel eller något magiskt ens i närheten, men jag finns här om du behöver mig och jag tänker på dig (och din familj) vareviga, vareviga dag.
Er olycka smärtar oss alla, varje dag.
Men en dag kommer en ljusare morgondag.
Då du tillåter solen skina på dig, och värma bort alla elaka skuggor.
Jag älskar dig stumpan.
Sömnlösa nätter..
Låg där i mörkret och vred och vände på mig. Kunde verkligen inte för allt i världen lyckas somna, även fast min älskade sambo redan somnat för länge sen. Provade läsa lite, slötittade lite på tv.. Nope.
Istället drev jag mig själv vansinnig med grubbel.
Jag har dåligt samvete över det här med högskoleprovet..
att jag inte pluggat och förberett mig tillräckligt hårt liksom..
Om en månad är provet och samma kväll kommer jag troligt vis få bekräftat att jag precis slängt 350 spänn rätt ner i sjön. Men jag fattar ju fan inte vad jag läser! Hur lätt är det att motivera sig själv då?.. Största delen av tiden sitter jag bara och svär och när jag till slut lägger undan böckerna känner jag mig som en komplett idiot och börjar verkligen ifrågasätta hur jag ens kunde gå ut gymnasiet med godkända betyg...
SUCK
Men det är inte bara det som bekymrar mig..
Jag har ju som mer eller mindre bestämt mig för att jag vill bli förskolelärare..
Men varför då? för att jag är för feg för att bli det jag egentligen vill bli..
Jag tror helt enkelt inte att jag har vad som krävs, att jag är villig att jobba så hårt som det krävs för att jag ska kunna nå dit jag egentligen vill..
en jag vill inte vakna en morgon och inse att jag nöjde mig med mindre än jag borde ha gjort..
När jag tittar mig omkring där jag är nu, ser jag överallt folk som nöjt sig..
En som egentligen är arkitekt men istället nöjt sig med att plocka äpplen hela dagarna, bitter som få..
En som vill bli hästveterinär men som pga. enligt henne själv för dåliga betyg nöjt sig med att bli sjuksköterska..
En som helt enkelt nöjt sig bara för att han velat fram och tillbaka för länge..
Vad gör mig en uns bättre?
Varför skulle jag lyckas?
Åh kära nån!
Hur fan ska jag veta vad jag ska göra egentligen?
Varför är inte jag lika målmedveten som alla andra tycks vara?
Någon annan borde fan bestämma..
Det här är inte rättvist..
Istället drev jag mig själv vansinnig med grubbel.
Jag har dåligt samvete över det här med högskoleprovet..
att jag inte pluggat och förberett mig tillräckligt hårt liksom..
Om en månad är provet och samma kväll kommer jag troligt vis få bekräftat att jag precis slängt 350 spänn rätt ner i sjön. Men jag fattar ju fan inte vad jag läser! Hur lätt är det att motivera sig själv då?.. Största delen av tiden sitter jag bara och svär och när jag till slut lägger undan böckerna känner jag mig som en komplett idiot och börjar verkligen ifrågasätta hur jag ens kunde gå ut gymnasiet med godkända betyg...
SUCK
Men det är inte bara det som bekymrar mig..
Jag har ju som mer eller mindre bestämt mig för att jag vill bli förskolelärare..
Men varför då? för att jag är för feg för att bli det jag egentligen vill bli..
Jag tror helt enkelt inte att jag har vad som krävs, att jag är villig att jobba så hårt som det krävs för att jag ska kunna nå dit jag egentligen vill..
en jag vill inte vakna en morgon och inse att jag nöjde mig med mindre än jag borde ha gjort..
När jag tittar mig omkring där jag är nu, ser jag överallt folk som nöjt sig..
En som egentligen är arkitekt men istället nöjt sig med att plocka äpplen hela dagarna, bitter som få..
En som vill bli hästveterinär men som pga. enligt henne själv för dåliga betyg nöjt sig med att bli sjuksköterska..
En som helt enkelt nöjt sig bara för att han velat fram och tillbaka för länge..
Vad gör mig en uns bättre?
Varför skulle jag lyckas?
Åh kära nån!
Hur fan ska jag veta vad jag ska göra egentligen?
Varför är inte jag lika målmedveten som alla andra tycks vara?
Någon annan borde fan bestämma..
Det här är inte rättvist..
Kindly unspoken
As high as the moon
So high were my spirits
When you sang out my name
And coming from you
It was enough just to hear it
Oh, it rang like the bells did today
But even the sturdiest ground
Can shift and can tremble and let us fall down…
Kindly unspoken
You show your emotion
And silence speaks louder than words
It’s lucky I’m clever
Cause if I didn’t know better
I’d believe only that which I’d heard
In the days of my folly
I followed your lead
Did what Simon Says to do
But I won’t let melancholy
Play me for a fool Oh, no
I’m on my way somewhere new
And as far as your lack of something to say
Well, to tell me goodbye there was no better way
Kindly unspoken
You show your emotion
And silence speaks louder than words
It’s lucky I’m clever
Cause if I didn’t know better
I’d believe only that which I’d heard
So don’t keep me up till the dawn
With words that’ll keep leading me on
I know much better than to wait for an answer from you
Kindly unspoken
You show your emotion
And silence speaks louder than words
It’s lucky I’m clever
'Cause if I didn’t know better
I’d believe only that which I’d heard
