.

Har precis avslutat ett mycket intressant telefonsamtal med damen, som ursprungligen handlade om en borrmaskin och en födelsedag men som resulterade i att min uppmärksamhet riktades mot ett skruvat inlägg istället för min vitmålade badrumsvägg med påbörjad blomranka. En blomranka som förövrigt aldrig kommer bli färdig. Hur som helst orkar man inte stå med armen i den vinkeln som krävs hur länge som helst,
tack för avbrottet Anki

Med risk för att låta som en gamal gumma med huckle, rygg likt Quasimodo och en käpp gjorde av en björkkvist så måste jag ändå säga att det är FÖRFÄRLIGT! Det är för mig helt ofattbart hur en tillsynes så timid och vänlig mäniska kan bli så besatt av faktorer hon inte rår på.  Som totalt saknar verklighetsförakring och inte ser vad som finns där precis framför hennes ögon. Som försöker eftersträva ett ouppneligt mål och som klandrar alla andra för hennes kanskse inte så oväntade misslyckande.


Jag hade planerat att ägna dagen till städning men tappade koooonstigt nog motivationen, städning är inte riktigt min grej, kjanske därför Kevin häft ur sig nån gång att han tyckte jag skule bli mår som Angleica, haha.
Just i detta nu sitter jag å messar lillebror i hopp om en promenadkompis.
Allt för att undvika dammsugare och trasan.



Jaja, hörs sen!
Peace Out.