.

Så länge man fortsätter färdas framåt så förändras hela tiden utsikten. Det är mig plågsamt solklart...
Men finns det ingenting man kan göra som för att skilja världarna åt? 
Måste allting förändras bara för att en liten del rör sig i obestämd riktning?
I mig bor en bakåtsträvare. Jag avskyr när saker jag inte känner att jag kan kontrollera förändras och utvecklas ifrån mig. Bortåt liksom, men säg inte för den delen att jag inte främjer min egen utveckling, så länge jag känner att jag har kontroller, fjärren. Så är allt på det klara.
Jag vill vara allmäktig, styra allt och kontrollera alla.
Det skulle säkert vara roligt en dag eller två, tills man lessnade på det också.

Färdigsvamlat.
Peace Out.