En dammig fåtölj

Jag känner mig som en möbel.
Som en trist grå tapet i en förrådslokal.
Som att jag måste skrika med mina lungors fulla kapacitet för att någon ska höra MIG.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0