.

Kevin for iväg till Skellefteå imorse, var visst nån releasefest för Sledslayers nya DVD eller what-not. 
Jag hade helst sett att han skulle stannat kvar här. Så sjäviskt som det är så hade jag hellre sett att han stannat kvar i stan (trots att jag jobbar) iatället för att sticka iväg på fest med någon vars värderingar jag inte riktigt stödjer alla gånger. Jag vill inte att han ska påverkas av honom, influeras av honom, ta till sig av hans fula knep. Silly, I know. Han är trots alt en vuxen människa och han gör sina egna val men jag vet hur min älskling är.
Sen ska det också erkännas att min oro kanske inte endast är baserad på hans umgänge utan även en hel del gammalt groll som ligger kvar och trycker. Men sanningen är den att vi är inte samma personer idag som vi var för fem år sen. Jag är inte det och inte Kevin heler och vi förjtänar båda två att få möjligheten visa det, möjligheten att leva i nuet och inte hållas ansvarig för saker vi gjort tidigare. Det ska inte kunna användas emot oss idag. Dock är det vissa stunder lite lättare sagt än gjort.
Trots detta så som god flickvän säger jag ändå att det är ok, när han frågar mig vad ja tycker om att han åker iväg med kompisarna över en helg istället för att sitta hemma och rulla tummarna medans jag jobbar hela helgen. Och sen, när jag grubblat på det ens stund kommer jag på säkert en miljon saker jag skulle kunna säga till honom för att försöka få honom att ändra sig. Men om vi bortser från det faktum att jag inte har nån garanti för att lyckas,  vad har jag för rätt? Och varför slösa energin på sånna saker?
Han är värd att slösa all energi i världen på men vad tjänar det till? Jag har ingen rätt att bestämma över honom, även om vi lever tillsammans och delar vårt liv och fattar våra gemensamma beslut. Så har jag ingen rätt att hålla honom tillbaka endast baserat på min egen osäkerhet. Jag vet ju att han kommer tillbaka, jag vet ju att han sköter sig. Och jag borde kunna lita på honom att han inte ställer till med något dumt bara för att han umgås som är mindre än honom.
En mindre människa än honom.

Jag vet att han har roligt och jag hoppas att hans vänner inte gör honom besviken och att han själv inte gör något som han vid ett senare tillfälle inte kan vara stolt över och nöjd med. 
Jag kan sova gott iaf och veta att han kommer hem till mig imorgon igen, en vuxen människa med en egen vilja.
En egen möjlighet att lämna sitt avtryck på den här världen.