.

I nuläget verkar negerpojkarnas antal sjunkit till sex stycken.
Mycket trist måste jag erkänna men vad gör man?
Det finns alltid faktorer man inte rår på. Tro mig, jag vet.
Speciellt de ekonomiska faktorerna har en tendens att slå mig i huvudet när man som minst behöver dom.
I get it. But it still sucks.

Skitväder ute, skitväder inne.


Jag vet inte riktigt hur jag känner inför den här utlandsresan längre.
Blir inte samma grej utan Anki men ja tror fortfarande att det kan bli riktigt skoj, eller jag hoppas iaf.. 
Är ju en helt annan sak å fara med bara grabbar, åh.. jag behöver en flickas synvinkel på det hela.



Folk har en tendens att bara försvinna i en storstad.
Jag vet att jag reagerade på det när  vi först flyttade hit, vad ensamma alla människor verkade. Jag trodde att alla var omgivna av miljoner vänner hela tiden. Att alla kände alla precis som hemma.
Oj va lurad jag blev..
Jag vill gärna att folk ska ta hand om mig så jag slipper ta första steget själv, rädd att bli avvisad antar jag. Fegis.
Men det är inget sätt att leda sitt liv på, ingen minns en fegis, fegisar försvinner i en storstad.

Jag saknar den gamla goda tiden. Då man visste vad man hade, då man hade vännerna överallt, då man slapp vara själv hela tiden, då man slapp klänga på andra, då man styrde sitt eget liv.