.

Det där med relationer är ett mysterium.
Oavsett om det är relationen till syskon och vänner eller förhållandet till en pojkvän eller flickvän.

Det är svårt att vara osjälvisk i en relation.
Kanske har det att göra med att det är svårt att se helt opartiskt på sina egna handlingar och handlingar som gör mot en. Det är lättare att ta till sig sånt som görs mot en själv snarare än att se sitt eget beteende. En person som tar fullt ansvar för sina handlingar är i mina ögon en stor människa, mycket större än jag någosnin kommer bli, men en person som tar på sig ansvaret för handlingar som också görs mot dem är svag.
Du rår inte alltid för att personer behandlar dig som dom gör men ofta så har du själv fått dom tro att du kan bli behandlad på precis det sätter du blir.

Om du alltid står tillbaka, om du alltid backar men samtidigt alltid kommer springande när hon kallar. Då har du själv orsakat att hon behandlar dig som en använd docka. Lägger tillbaka dig på hyllan tills hon är intresserad att leka med dig nästa gång. Hon vet ju att du ligger kvar där på hyllan, precis där hon lagt dig. Men du är ju ingen docka.
Man kan inte båda äta kakan och ha den kvar.
Om du alltid låter hans vilja gå först. Låter honom göra som han vill. Då rår du själv för att han inte lyssnar när du sen för en gång skull ber honom om något annat än vad han vill. Då kommer han aldrig att fråga dig om någonting, då kommer han bara tala om för dig hur det kommer bli. För han vet ju att det aldrig får några konsekvenser ändå.
Han frågar aldrig, han talar bara om.

Om du alltid är den som ger med sig, Vad är du då?
Om du alltid är den som smärtar i hemlighet, Vad är du då?
Om du alltid är den som aldrig står upp för dig själv, Vad är du då?

Självklart så krävs det alltid alltid två för att skapa en relation.
Om du bara går förbi en annan människa, när denne ropar efter ett vänligt leende eller endast ett ögonkast,
Då kommer ni aldrig att få någon relation.
Men tro inte för att den delen att det krävs två för att avsluta en relation.
Att vända andra kinden till "the cold sholder" det är ett begrepp vi alla känner till, men när det görs i smyg.
Då är det inte alltid att den berörda förstår vad som händer, Förstår att det händer honom.

När det egna jaget tagit över en relation och det inte finns någon plats kvar för den andra,
då finns heller inte längre relationen.
Relationer och förhållanden är helt och fullt uppbyggda på kompromisser, men av någon anledning verkar vi alla ha lättare att kopmpromissa ju ytligare relationen är. Som att vi av rädsla för att det egna jaget ska försvinna panikartat klamrar oss fast vid vad vi vill. Vad jag vill, och bara jag.

Klamrar du dig fast, eller har du redan gett upp allt ditt?
Är du nöjd med att vara en docka på hyllan?
Är du nöjd med att alltid bara bli tillsagd?

Självklart kan man inte dömma andra efter sin egen mall.
Bara för att jag vill ha det på ett vis så betyder det ju inte att alla vill ha det just så. Och man kan ju inte ha allt.
Men i andra änden av relationen så ska ändå den andra personen vara villig att ge mig allt, precis som jag är.
Vara villig att låta mig bada guld om det är min önskan.
Jag vill inte bara se på medan du badar.

Det finns ingen som älskar utan hämningar, men det är en fin tanke.
Det vore i så fall det vackraste man kunde ge en annan.
Att bara sätta allt annat åt sidan, att älska istället för att andas.
Att bara finnas för denna enda människa. Det skulle vara det vackraste,
om det blev mottaget utan att utnyttjas.