.

Är det så ändå att det är jag som vrider dina ord till nått du inte sagt?
Är det så att jag inbillar mig saker och sedan provocerar fram ett gräl som inte fanns från början?
Är det så att jag tycker mig se saker som inte finns?
Är det så?

Om jag ska tro dig så är det så. Fast jag vet inte om jag tror dig.
Helt ärligt vet jag inte vad jag ska tro, du förvirrar mig.
Jag är ingen säker människa, jag är aldrig helt säker på nånting allra minst mig själv.
När du gör mig förvirrad får du mig att tvivla på mig själv och jag vet inte om jag tycker om den känslan.
Elller, jag vet att jag INTE tycker om den känslan.
För från början, innan du fick mig att tvivla på mig själv så var det inte jag som hittat på alltihop.
Då var det inte ett påhitt, då betedde du dig verkligen sådär. Då trodde jag mer på mig än på dig.
Nu har du petat ner mig och jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill inte tro på dig.
Kliv ner från din höga häst och se vad du gör.
Förstå vad du gör.
Säg att jag inte inbillar mig.