...

Minuter, timmar, dagar blir till veckor och år.
Kan ni förstå att jag jobbat på Maxi i över ett år?
Att sommaren som står i antågande blir min fjärde här i Umeå?
Att jag och Kevin varit tillsammans i snart fem år?
Att jag fyller 23 om en vecka...
Shit.

Vad har jag att visa upp för de?

Kevin tog sin arbetslösa själ och stack till Hemavan imorse. och lämnade mig ensam med min hårt arbetande dito.
Jaja, han förtjänar lite frisk luft.. han har kämpat på bra dom senaste månaderna.. med mig och med allt annat också för den delen... Jag är väldigt tillfreds med vart vi befinner oss just nu..
Medans pessimisten i mig väser "Väääänta du bara"

Av någon anledning har jag svårt att styra mitt liv utifrån vad jag själv vill, tycker och tänker. Vad andra gör, tycker och tänker lyckas alltid infiltrera min nyfunna själsfrid.
Hur kan det vara så?
Jag vet väl vad jag vill?
Eller..

På nått vis lurar jag mig själv..
Antingen vill jag ha mer än vad jag i nuläget har men är för lat för att jaga rätt på dom.
Eller så är jag helt enkelt nöjd med min situation som den är och inte vill eller har ambitionen att någonsin vilja eftersträva allt det där jag tror att jag vill ha. Tillräckligt rörigt?

Jag menar bara att jag vet inte om alla dessa saker som ajg är så avunsjuka på andra för att de har... verkligen är någonting som jag skulle vilja ha om jag fick chansen.
Mest av allt tror jag att jag bara letar efter nått att gnälla över, som den pessimist jag är.

Jaja, vet inte riktigt vars jag ville komma med det här men nu ska jag iaf göra mig iordning. Lotta är påväg hit.
Ikeamöbler ska monteras.

Peace Out.

..

Alla har vi väl mål och drömmar, Så vilka är dina?

RSS 2.0